Det är väl denna dagen varje år som man blickar tillbaka på året som gått?!

 

 

Nu ska jag berätta hur mitt år sett ut:

Den 7 januari jobbade jag kväll till klockan 21.00. När jag kom hem ringde min telefon...det va killen jag smsat med senaste veckan. Han som jag träffade på Happypancake (den mest oseriösa datingsidan i universum).

Jag svarade och upptäkte att han va NORRLÄNNING! Sjukt exotiskt här nere i smålandsskogarna.

Pratade en bra stund, jag minns inte vad vi pratade om men jag minns hur jäkla nervös jag var.

Innan vi sa godnatt och la på sa han: "Hoppas vi hörs igen"

Det gjorde vi, samma tid kvällen efter...minns att jag va lika nervös då!

Han frågade nog mest på skoj när vi skulle ses och jag såg min chans - Nästa lördag kanske? slängde jag ur mig utan att kolla kalender eller tänka på vart eller hur vi skulle ses.

Han blev tyst i andra änden av luren och jag hann tänka många tankar innan han sa: Ja, det passar mig fint!

Jag somnade med ett leende på läpparna den kvällen i hopp om att det kanske va min tur nu!

 

Veckan som kom gick huuuuur sakta som helst och jag blev mer och mer skraj ju närmre lördagen vi kom. Vi pratade i telefon varje dag minst 2 timmar och han verkade inte ha ballat ur ännu i allafall.

 

Lördags morgon vaknade jag tidigt. Vi hade bestämt att mötas utanför Helges Håla i Växjö klockan prick 12.00.

Jag slänge iväg ett sms runt 09.30 för att försäkra mig om att han fortfarande va med på noterna..... han va alltid så snabb med att svara. Dock inte denna morgonen. Fick inget svar och mitt liv passerade i revy på nått sätt. Hade jag blivit blåst EN GÅNG TILL!? Det kunde fan inte vara sant.

När klockan blev 11.00 hade jag fortfarande inte fått något livstecken. Jag bestämde mig ändå för att åka in till Växjö och gå till vår bestämde plats. Jag bestämde även att om han inte dök upp skulle jag ta en korv med bröd på oxgrillen, åka hem och aldrig mer tänka på den där norrlänningen.

 

På väg in till Växjö...närmare bestämt i Bramstorp plingade det till i telefonen, höll nästan på att köra av vägen. Det va HANS BROR?!! Det stod något i stil med: Hej, Eddy har tappat sin telefon. Men han borstar tänderna nu så han kommer så fort han kan.

 

Parkerade bilen, gick till Helges Håla. Klockan va då 11.50. Ringde mamma för att ha någon att prata med. Hon bara skrattade åt mig och min nervositet. Långt borta såg jag honom komma, hade aldrig sett honom innan men jag visste att det va han!

Han hade svarta jeans, rödrutig flanellskjorta alá Norrland, slitna boots och skinnjacka. Man kan kanske påstå att jag aldrig sett något vackrare. Det liksom var som ett vitt sken runt denna rockpojk och änglarna sjöng i kör.

 

Vi hade bestämt att vi skulle åka hem till mig en runda och att jag skulle köra tillbaka honom till Växjö på eftermiddagen.

Eftermiddagen blev kväll och han sa: Jag vill inte åka tillbaka...

Sen den dagen har det varit han och jag. Eddy & Zandra <3

 

Den 9 juni förlovade vi oss och den 1 november blev vi sambo.